Imorgon lämnar vi ett snöfluffigt Åslänten och drar till ett snöigt Småland.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!!!

Jenny Tobbe Mira Melker

Den kom! SNÖN!!! Med råge. Det är så vackert så man kan gråta. Här har snöat i snart tre dagar, vi har jättemycket snö! Verkligen. I fredags när vi var ute skönk jag ner till knäna och det var i fredags.... Igår fick vi hålla oss inne för det var snöstorm och Melker hade 39.4. Stackarn helt oigenkänlig, hängig, tyst och stilla. Idag verkar det bättre, men han har sovit skitdåligt i två nätter nu så jag är trött så det svider i ögonen. Tobbe är trött så det svider i ögonen för han har renoverat i två nätter. Det är tur att vi ska åka bort över jul så vi kan sova lite. 

Nedan några bilder från sötaste Almas dop. Hon döptes 12 december och jag har inga bilder från själva dopet för jag och Tobbe har nämligen fått det fina uppdraget att vara Almas faddrar eller gudföräldrar vilket man vill kalla oss. Så vi var upptagna med att hålla huvudpersonen samt, jag, läsa en dikt. Hade nog lite svajig röst men det gick bra. Vi ska försöka vara de bästa faddrar vi kan vara. Du är alltid välkommen hit Alma, ska bli så spännande att se vad du kommer bli för liten person.

Och så från Luciadagen. På kvällen efter att Melker trillat och slagit ut hörnet på sin vänstra framtand. Han har hakat på vampyrlooken kan man säga.... 

Första advent passerade i Stockholm, igår tredje advent var det Lucia. Julen tickar mot oss. Vi möter den med lugn, ingen stress. Vi tokstädar inte, vi gör inte massa konstiga nya egna sillar, vi köper inte många många julklappar, vi pyntar inte, förutom väldigt sparsamt ute och några stjärnor och fina lucian och stjärngossen som tassar runt i vårt fönster. Vi har bakat pepparkakor tillsammans med Elsa och Oqvin. Lussebullarna bakade vi i torsdags. Jag har en känsla av att jag har överskridit gränsen för hur många lussebullar man bör äta. Är sjukt svag för saffran. Luciatåg var det i fredags på dagis. 07.00 stod vi där i mörkret. Hade missat den viktiga infon att tåget skulle vara utomhus. Men Miras röda jacka funkade fint till tomtenissadräkten. De var så små och söta alla barnen, blinkade yrvaket och tittade häpet på alla föräldrar. Vår kamera slutade funka så blider uteblev. Gårdagens Luciadag glömde vi bort. Brukar annars tycka det är mysigt att slå på TV:n och lyssna på julsångerna, men  SVT play är guld så vi lyssnade sen på eftermiddagen istället. Jag älskar julen. När den är mysig och luktar gott. På fredag ska vi hugga gran med farfar. Då kommer det lukta alldeles fantastiskt gott här inne. Det gäller att välja sina egna favorittraditioner i julhysterin som råder. I år blir det jul i Kolboda. Ska bli skönt, hoppas så förbaskat mycket på snö. Har absolut inget behov av en sommarstuga men en vinterstuga hade varit fint i ett snöklätt landskap. Snö, inte för skidåknings skull utan bara för att det är så vackert och världen blir mer magisk än den är i grå fuktig skånsk jäkla dimma.

Oj Oj nu vaknar barnen, måste lämna datorn för att fixa mellanmål. Kanske en lussebulle till?

Vi har varit hemma ett tag, julen närmar sig. Stockholm var supertrevligt. Vi gjorde våra utflykter. Mira var lite för liten för Junibacken. Blev skiträdd på sagotåget för Vildvittror och drakar. Var blyg under sångstunden vid VillervilleKulla, men sken upp som en sol när vi åt Pannkakor. Om man frågar Mira var nog det det bästa med Junibacken. Pannkakorna. På kvällarna har vi eller mest jag eftersom Ragnhild jobbar sent och Mira lägger sig tidigt blarrat och käkat sena middagar med vin tillsammans med allra finaste Ragnhild. Vi har också varit hos Pm och Lena. Och så blev det äntligen av, ett studiobesök på DDB, Pm:s arbetsplats. Åtta våningar upp med panoramafönster ut över Stockholms vatten, trafik och tunnelbana. Häftigt! Fick massa välbehövd motion av promenader genom staden. Är krångligt med vagn i rusningstrafik på tunnelbanan, då går jag hellre. Mira leker här hemma att vi åker tunnelbana till Ragnhild.

Melkers slutamning har gått alldeles finemang. Nu sover han typ halvåtta till sex. Härliga timmar, har dock blivit nattuggla efter Stockholm. Är så mysigt att vara uppe och lyssna på barnens andetag och tystnaden.   

Nu är vår övervåning byggkaos. Snickare nr 4 kom till slut så nu har vi golv som inte låter hysteriskt mycket i vårt blivande sovrum. Alla mörka mystiska garderober är utrivna, alla felbyggda spånskivegolv i bitar. Murstocken är framme. Man upplever nästan övervåningen som ljus vilket är helt ofattbart. Vårt sovrum ska vi göra klart först, sen fortsätter vi efter hand med att dela upp så att barnen får varsitt krypin. Det är planen, Tobbe grejar så fort han får tid. Är skönt att äntligen vara igång.

Några Stockholms bilder 

Imorgon äntligen ska jag till Stockholm. Jag och Mira. Det ska bli så KUL! Vi ska mysa med Miras fadder Ragnhild och hänga med Pm och Lena. Sen ska vi till Junibacken. Ska bli så skönt att kunna fokusera 100 procent på lilltjejen, bara umgås hon och jag. Förstås vill jag hinna träffa massa fina fina FINA vänner, men om jag inte ringer är det för att jag helt enkelt inte hann.  Detta är min och Miras semester, vi ska inte stressa, vi ska sova och strosa och leka.

Med denna resa avslutar vi allt vad amning heter för Melker. Ingen mer kvällsboppe, eller småsnutt mitt i natten. Lite vemod och lite oro, mammahjärnan undrar hur han ska klara sig utan denna trygghetsdrog. Ack ack ack. Men åh det ska bli fantastiskt att sova hela nätter ( om man nu får det som småbarnsförälder ) och kunna ta ett eller två eller fyra glas vin och dricka kalla starköl!

Så fantastiska ljuva härliga Stockholm here I go.   

...är ikväll. Stormen har dragit över oss. Vid fyratiden välte flaggstången. Vid halv sextiden gick strömmen. Mitt i kvällsmaten. Vi fick plocka fram mackor och konserver. Men båda barnen är stormförtjusta i majs så de åt nöjt. Ingen bolibompa och ingen välling. Men de somnade ändå, till och med ganska fort. Sen kom strömmen. Sen gick strömmen. Men vid nio fick Tobbe och jag vår kvällsmat varm iallafall...

I måndags fick jag min svinspruta. Hade egentligen bestämt oss för att INTE ta den, men av olika anledningar ändrade vi oss. Gick på ett ögonblick och kändes inte ett skvatt. Men igår hujedamej, hade sån värk i kroppen att jag knappt orkade röra mig. Mådde illa och stickarmen är fortfarande öm som sjutton. Kan inte sova på vänster sida. Tobbe fick sin spruta idag. Känner inget säger han, vänta tills imorgon säger jag... 

Mamma och pappa har varit här två nätter. Vilket har resulterat i att vi har skinande nyputsade fönster i hela huset. Är helt häpen över vilken skillnad det blev. Är sugen på att hänga upp julstjärnorna redan nu. Tusen miljarder gånger tack allra sötaste mamma min. Du är bäst! 

Igårkväll vid nattningen kom Mira på att hon behövde gå på toa. Väl sittandes på toaletten börjar hon krångla, ska ställa sig upp och försöker stoppa ner fötterna i toan. Jag hotar med att -akta så du inte trillar i och blir bortspolad. Då har vi ingen Mira längre och då skulle mamma bli jätteledsen. Mira börjar då sin vana trogen att räkna upp: Pappa? ja pappa skulle också bli jätteledsen, Melker? Musse? Farmor? Mormor? Farfar? Morfar? Lasse? Danny? Tott? Sen konstaterar hon allihop. Och visst är det så finaste Mira att vi allihopa slulle bli så ohyggligt ledsna om du spolades ner i toaletten.

Sen sist har jag varit på klematisföreläsning i Ystad, börjat på en akupunkturbehandling, varit i Malmö hos Åsa and the kids, Saga och Alma har varit på besök med sin mamma och pappa. Melker har varit på 10mån kontroll. Allt bra. Han går med gåvagnen nu. Pinnar på tills han når en vägg, bord eller något annat svårforcerat hinder. Tyvärr har vi inte lyckats få det på bild ännu. Hemma har jag snart täckt hela grönsakslandet med gräsklipp och löv. Är det någon som läser detta som räfsar ihop sina löv och sitt gräsklipp stoppar i svarta sopsäckar och kör till tippen. SLUTA. Onödigt att sen köpa gödning när gräsklipp och löv är helt fantastiskt bra gödning. Jag täcker mitt grönsaksland efter skörd. Blir ett fint vintertäcke där maskarna kan fortsätta arbeta i jorden hela vintern. Näringen hamnar i jorden, ogräset får svårare att få fäste, fukten stannar i jorden, ja det är bara fördelar. Och så vet man vad man ska använda alla löven till! Allra bäst är att köra över löven men gräsklipparen, mindre växtdelar bryts ner fortare. Jag blandar lite, det brukar funka superbra.

Några bilder som funnits i kamera och mobil. 

Farfar köpte blinkade röda näsor till barnen...

Min kollega och arbetskamrat för tillfället är Melker. När Mira är på dagis passar vi på att räfsa och rensa och greja och gräva. Han är härligt smutsig och tycker det är superkul att titta på mig när jag räfsar. Då sitter han och skrattar så jag också måste skratta. Så han är en god kollega, vi har kul ihop. 

Mira leker mer och mer. Mycket vid sin spis, hon lagar nappsoppa, kött och kaffe. Hon pusslar jätteduktigt och bygger med lego. Skriver och ritar, skriver på ett sätt och ritar på ett annat. Hon packar saker i en väska eller kasse och går och handlar. - Kommer snart, måste handla säger hon innan hon försvinner in på toa eller ut i hallen med sin väska. Hon älskar att knäppa knappar. Plockar ur hela sin och Melkers byråer för att knäppa knappar i bodys och koftor. Stolt kommer hon med dom helt konstigt knäppta kläderna och säger - Jag kunde. Älskade lillfjun vad du kan! Hon säger meningar med många ord som -jag måste leka med lera lite till. Det är mycket måste nu, måste dricka upp, måste hjälpa till, måste göra än det ena än det andra innan hon kan följa med hem från dagis. Favoritmellanmål är en liten tallrik med blandade nötter, hon älskar cashewnötter. På kvällen har hon börjat dricka välling. Bara för att Melker får. Hon har aldrig gillat varken välling eller nappflaska förrän nu. Och hon är trotsig och envis så man blir galen ibland. VILL INTE skriker hon. VILL INTE KISSA, men sätts ändå på toa och fnissar ner det skvalar i toan.

På bilderna nedan har hon byggt ett hus i lego, i huset bor farmor och morfar och under en legobit bor även Melker. På den andra bilden har hon bäddat ner sin docka. Dockan heter Leif.