Nu börjar jag verkligen känna vårsug. Var och hälsade på jobbet förra veckan, ville börja jobba när jag steg in i det uppvärmda växthuset där nysådda stockrosor och kronärtskocka kikade upp ur jorden. Det finns nästan inget som doftar så gott som varm, fuktig jord blir helt rusig. Har sorterat bland mina egna fröpåsar och några sådder måste det ändå blir. Har börjat planera grönsakslandet, kommer storhandla grönsaksplantor på jobbet, grönkål, broccoli, mangold. Vi har bestämt oss för att skippa alla gamla jordgubbsplantor som finns i landet, ska köpa nya istället efter en omgång med jordfräsen över hela ytan ( är egentligen lite skeptisk mot jordfräs men här ser jag ändå att den skulle hjälpa oss avsevärt ). Ambitionen är att såsmåningom vara nästan helt självförsörjande på grönsaker under säsong. Trädgården kommer verkligen få vänta, hinner inte mycket nu när fjunen är så små, men grönsakslandet MÅSTE vi bara hinna. Om inte annat för att det är helt galet dyrt att köpa bra grönsaker numera. Känner mig som en sur tant imellanåt i mataffären men det är verkligen en match att köpa bra mat som inte ruinerar plånboken. Jag hade mer än gärna bott i en by ( typ ekoby ) med massa goda vänner och där alla familjerna bidrog på ett självförsörjande sätt. Någon kunde ha brödbageri, ett litet mejeri osv. Vet att det finns flera sådana varianter på byar, surfar ibland runt på ämnet ekobyar men har inte hittat THE ONE än. Är inte heller beredd på att flytta vart som helst i landet, och är inte intresserad av att leva militant hippieliv i kollektiv ( utan el och diskmaskin och med massa dåligt samvete för saker men inte kan sluta gilla ). Mer hippielight, bekvämt men miljövänligt typ. 

Förkylningarna bara fortsätter. Melker är nu fem veckor, han har varit utan snor i typ fyra-dem dagar av sitt liv. Stackarn. men han ger oss sådana fantastiska jätteleenden så han verkar ta snorexistensen ganska bra ändå.

Tobbe är på nytt jobb i Malmö, träffade firman i fredags och började idag. På dettta jobbet ingick inte firmabil så vi har hastigt och lustigt köpt en ny bil i helgen. Ett blocketfynd, en ford, blåmetallic är den, AC har den, vi hoppas den håller ett tag iallafall...

Har varit på BVC med Melker idag 55 lång, 4570 tung. Han växer så det knakar och jag har nog grädde i behållarna. 

Vet inte vad jag ska skriva, har inte hänt så mycket.  Mira och Melker har respektive är förkylda. Är så trött på dessa eviga snorbaciller. Melker låter som en blåsbälg och Mira sover oroligt på nätterna. Nu är hon äntligen bättre och på dagis för första gången på över en vecka. Melker gråter med tårar och jag har klippt Miras hår för första gången, var några små hårtestar som var i ögonen på henne. Nu har hon nästan lite lugg.

Mina jobbarkompisar var här en söndag. Carina hade sytt ett fantastiskt fint lapptäcke till Melker. Det var så kul att träffa dem, på onsdag är min plan att jag och småtrollen ska ner och fika med stormadde och lillmadde. Hoppas ingen mer sjukdom hoppar på oss innan dess.

Imorgon fyller mysMelker en månad och finaste maken fyller ett år till.... 

Vi har fått låna en djembetrumma ( hoppas jag stavar rätt ) så nu trummar vi (mest Tibbe och Mira ) och lyssnar på afrikansk trummusik och är så ressugna så det bränner i magen. Har vänner runt om i vida världen och drömmer om att kunna hälsa på dem. Och ha semester och vara tillsammans alla fyra utan alla måsten hit och dit. Det vore grymt nice. Men nu är hela Åslänten inbäddad i vit vacker snö och vi eldar mysbrasor och äter kokostoppar och spelar schack så det är inte så dumt att vara hemma heller....

Melker slipper skena!!! Det var med glada steg och ännu en gång hulkandes glädjetårar ( känns som jag sagt till Mira flera gånger den senaste tiden - Mamma gråter för hon är så glad och lycklig... ) som vi lämnade ortopeden i malmö i måndags. Snälla ortopeddoktorn klappade mig lätt på axeln när han såg mina tårar och hörde min röst darra. För övrigt samma doktor som undersökt Mira. Melker har en sk. "överrörlighet" i sin höft, så han kommer bli röntgad igen vid tre månaders ålder och vid 12 månaders ålder. Men rörligheten ligger inom gränsen av vad som anses vara normalt och "skenbehandlas" därför ej. Så nu är vi bara glada åt allt praktiskt som vi slapp krångla med. Och Melker han är bara så gosig, helt tokigt kelig och sover och sover. Mina bröst nästan sprängs imellanåt för han sover så lääänge.

Melker har varit på sitt första BVC besök, förkyld förstås men han har gått upp bra och vuxit två centimeter! Imorgon börjar Mira dagis på allvar, i fredags grät hon jättemycket när Tobbe provlämnade henne, men sen när han hämtade var hon glad och satt och läste med en fröken. Så det är nog så det kommer bli. På tisdag börjar Tobbe igen och jag är onekligen lite pirrig inför uppgiften att vara helt själv med Miranpiran och Melker. 

I helgen var Åsa, Petter, Elsa och Oqvin här. Elsa lekte med Mira, Mira försökte hänga på Elsa tempo. Oqvin ville inte äta men gillade att sitta uppallad i barnstolen. Melker sov. Idag har vi hälsat på kusinerna Colin och Elin. Mer lek och bus. Nu njuter jag av tyst och lugnt hus och skriver så fort jag kan innan Melker vaknar och vill ha mat, annars får han minsann äta i sömnen. Mina mjölkbehållare känns hyfsat laddade för ett ordentligt kvällsmål....

Den allra finaste och gosigaste lillkille har kommit till oss. Han heter MELKER ( efter massa klur ) och hjärtat brister nästan av all ömhet vi känner. Han föddes 090120 kl 11.55. 3690 tung och 50 cm lång. Vi åkte till BB på måndag kväll den 19 jan, långa förvärkar, jobbigt och utmattande. På morgonen den 20 jan skrapade de hål på fosterhinnan så att vattnet gick. Och så kom han då äntligen, en liten SON. Det var en lugn och fin förlossning, vi fick massa beröm för att vi var sånt bra team. Jag fick beröm för jag var så duktig på att slappna av. Vilket innebär att jag mest var som en stor degklump på Tobbe och golv och mot saccosäckar när värkarna var som värst. Men det är ju alltid kul att få beröm... ( något att ha i CV:n). Vi stortjöt båda två när han landade på mitt bröst, det var en sån enorm lättnad att äntligen få se sitt barn. När Mira föddes var förstås glädjen enorm, men jag var också lite chockad och Tobbe var lite förskräckt över hennes då mycket starkt konformade huvud. Men nu var det bara lycka och totalt överväldigande att ha fått ett barn till. Det tog säkert 15 min innan vi ens kom på att vi inte visste om vi fått en flicka eller pojke... Ja jag kan skriva hur mycket som helst om alla känslor hit och dit.

På eftermiddagen kom Mira och hälsade på i sällskap av farfar och mormor. Hon tyckte lillebror var väldigt spännade och klappade och pussade och hade inte tid för mamma och pappa. Vi stannade bara en natt på BB, hade hemlängtan och de håller på att renovera på Ysatd BB så det var lite stökigt. Väl hemma är vi nu, Mira är så fin så fin och jätteförkyld. Hon bara pussar och klappar och verkar fatta att mamma inte kan hjälpa henne när lillebror äter. Hon hjälper till med blöjor och klädbyten och är bara hur go som helst. Förmodligen är detta en period tills hon fattar hur mycket tid lillebror tar, men nu för stunden funkar allt jättebra.

På måndag ska vi till Malmö sjukhus för röntgen av Melkers höfter. Tre läkare har kollat på honom och det de säger är precis samma beskrivningar vi fick på Miras höft. Den är "överrörlig" och "ett klickande ljud" hörs. Så vi är väl ganska inställda på en skena, men shit vad jag hoppas han slipper. Är ju onekligen inte lika gosigt att mysa med en bebis inslagen i skumgummi/aluminium ställning som en som är så len, mjuk och ihopkrupen som han är nu....

Pussar och kramar och tusen tack för alla sms och mail och hälsningar! 

17 januari, idag är vårt beräknade bebisdatum. Klart den kommer när den vill ( och med minusminus ute förstår jag att den håller sig inne, klokt barn! ). Men man blir ändå ganska fokuserad på att det är den 17.e som gäller. Men nej, det blir ingen bebis idag känns det faktiskt som... Har gått promenad, bakat, vilat, tvättat, ritat med Mira, duschat, druckit massa äppelmust som vanligt ( Kivik Musteris egna, bara äppelsaft och vatten, helt beroendeframkallande). Så det har varit en skön lördag.

Igår åt Mira själv för första gången på dagis. Hade ätit två portioner fläskpannkaka. Efter sisådär 30 min kom fröken P in till mig med en lite ledsen Mira. Hade nog kommit på att vad konstigt att jag sitter här, var är mamma? Men snart var hon glad igen och byggde lego och dansade och var så trött när vi skulle därifrån att hon vinglade. Sötis! Här hemma är det Tobbe som gäller. Så fort han kommer innanför dörren drar hon i honom. De ska laga kaffe, elda, laga mat, hon är med honom på toa och inspekterar hans verktyg ( haha det blev en konstig mening, men jag syftar faktiskt på skruvmejslar och måttband!!!! ). När vi äter ska hon sitta i hans knä och allra helst äta från hans tallrik och gärna mata honom med. Sen ska de kolla en stund på Boliibompa. Eller sitta vid datorn. För mig innebär det en stund på soffan. Me like.

Mira har också bakat idag förstås. Ivrigt kastar hon sig över mjöl och bunkar, inte ens förkläde hann vi få på henne...

I lördags var Inger och Malin här med Elin och Colin. Här blev massa lek och dans och skratt och stim och hoppa och russinätniing. Mira var helt slut på kvällen. Jättelätt nattning! i söndags åkte vi till Stenshuvud. Vi besteg dock aldrig berget utan nöjde oss att njuta av havet och lite sol som kikade fram. Försökte njuta lite picnic också men det var hemskt kallt om fingrarna, trots varm chocklad. Idag har jag varit med Mira på hennes första inskolningsdag på dagis. Verkar går bra. Vi har varit där på studiebesök tidigare och hon verkar finna sig bra tillsammans med de andra barnen. Sjunga och dansa är väldigt kul nu, hon riktigt röjer, som värsta indianregndansösen. Överst på favoritlåtar är Imse vimse Spindel och Klappa händerna. BRA att dagis har mkt rytmik och sång för de minsta. 

Bebisen mår bra! Om ni undrar.... var på MVC idag och ja vad säger man, det är snart dags helt enkelt. 

Skönt med vardag igen. No more chocklad, slukar apelsiner. Bebisen får hicka. Mira äter sina kritor, idag var det nog, nu ligger de i en låda till hennes enorma frustration. Det nya året bjuder på snö och sol. Vackert så man får slag. Och halt. Höll på att göra världens vurpa med Mira i famnen. Klarade mig som tur var. Jettanbettan är såld, för en spottstyver, för samma spottstyver hittade vi en syskonvagn på blocket. Transportmedlen byter plats. 

Idag har Mira varit på 1 1/2 kontroll på Bvc. Fått spruta och gråtit stora tårar när doktorn klämde och lyste med ficklampan. 77 cm lång, 9480 g tung. Snackar som bara den gör hon. Fast bara med egna ord och ljud. Nån gång ibland säger hon mamma och pappa, tacktack och hejhej men annars är det låååånga meningar med förmodligen jätteviktiga saker som vi förstående säger jaså, jaha, säger du det, nämen och hoppas att det är vad hon vill ha till svar. Gosedjuren är viktiga nu, de ska med i sängen och på toa och överallt. Nallen, vovven, tigern. Favoriter för stunden släpas fram och tillbaka, ska kläs på och av, ha blöja och smaka på nappen. Hon pysslar och donar. Vill ha disktrasan och fönsterputs och städar och torkar. Drar oss till kistan där vi har ved så att vi ska elda OCH (jätteviktigt ) ta fram de stora kuddarna och ligga i en hög framför elden. Mycket mys. Känner väl på sig att det snart kommer en till som behöver mys. Bebisen verkar må bra, bökar och skruvar sig som värsta torpeden. Snart dags, BB-väskan är nästan packad. Vi är så redo man kan bli. Puss.

Nej, vi har inte fått en bebis. Vi har bara haft massa helg.

För tillfället är köket fullt av dofter inför nyår. Här bakas pajer och marineras och tjofaderittan var de jobbar Tobbe och Rolf. Jag äter chocklad och clementiner. Nån måste ju göra det också....

Vi har haft jättefina juldagar. Julafton hos Tobbes syster i Helsingborg, juldagen hos farfar Rolf, i lördags var mamma, pappa Pm här. Så vi har haft tre julaftnar. Mira vet vad julklappar är nu iallafall. Tomten blev hon rädd för. Granens ljus gillar hon skarpt. Helst ska pyntet ligga PÅ ljusen. Hon var dock inte helt nöjd med att bara ha halmpynt i granen, hon hängde upp sina strumpor också. Tog tyvärr ingen bild på det....

GOTT NYTT ÅR!!!! 

Ja det gjorde vi i morse. Helt galet. Jag vaknade av att hela huset skakade och Mira satte sig förvånat upp i sin säng. Jag hör hur Tobbe rusar ut. Funderar på om bilen rullat in i huset eller vad som hänt. Efter en stund kommer Tobbe in. Vi stirrar på varandra och frågar vad fan händer. Tobbe hade rusat ner i källarn, trott att pannan exploderat. Efter en stund ringer telefonen, Tobbes mamma har också vaknat abrupt, slagit på radion och visst, det har varit ett jordskalv. Så nu har man varit med om det. Även om det var svagt i världsliga mått mätt, så var det ändå sjukt konstigt att känna hur huset skakar, fast det inte hörs ett ljud. Märkliga krafter.

I torsdags var vi och hälsade på Åsa, Elsa och Oqvin. Mysigt. Jag hade värsta sammandragningarna så jag trodde faktiskt att bebisen var på g. Men den är där inne ännu. Men oj vad vi längtar. Tänk att få plocka fram pyttebebiskläder igen, och bara lukta på ett fjunigt bebishuvud. Vi är helt inställda på att det blir skena igen. Men oj vad det hade varit skönt att slippa.... Tänk att kunna använda bärsele, babysitter och byxor i rätt storlek! Är denna bebisen större vet i sjutton hur han eller hon ska få plats i en mjuklift med skena. Hmmm... om ni undrar vad jag gör mellan typ 03.00- 05.00 på morgonen så funderar jag på sånt då. Plus att bebisen har disco då. Trött Jenny, pigg bebis, pigg Mira hela dagen som inte vill sova middag...Väldigt trött Jenny.

Här har varit snö, här har varit världens gråaste dag och här har varit trevligt besök av Åsa och barnen. Och idag har vi varit på julfika på jobbet. Mums. Den mjuka pepparkakan gick inte av för hackor. 

Här har varit fantastikt skön vattengympa. En egen shoppingdag i Ystad, plus en inspirationkväll i blomsterbinderi.

Vi har varit på sista ultraljud, lilla fina bebisen. Vi längtar efter dig. En större bebis än fjunMira verkar det bli, sisådär 3700 gram tippade hon på ( Mira vägde 3120 ) vilket innebär att min mage kommer fortsätta och fortsätta växa. Stånk stånk, är onekligen skillnad att vara gravid och ha en 1 1/2 tjej som ska tas på vinterskor och miljarder kläder. Och sen ska ju jag ha skor på mig också. Överväger i mellanåt att gå i tofflor på promenaden...

Här är förberdelser inför försäljning. Nu ska JettanBettan säljas, hoppas vi tror vi. Jag har tvättat och dammsugit henne och imorgon kommer Lasse och hjälper mig med lite vaxning.

Här har landat en inbjudan till grammisgalan, 12 jan i sthlm. Känns tyvärr inte särskilt troligt att Tobbe kan åka.... Men inbjudan är flaschig och glittrig. Vi har varit på galan ett år. Var sena och anlände på röda mattan samtidigt som självaste Persbrandt. 

Sen har min hantverkare till man fixelidonat kalasbra elskåp till oss och drar nya säkra kablar i slangar under marken. Så bra, då kan inget träd orsaka strömavbrott i detta eviga blåsande landskap. 

Mira är helt inne på tomtar. Hon skrattar och gör något konstigt ljud så fort en tomte visas. Hon drar upp oss ur sängarna och pekar bestämt på fönstern så att vi tänder våra julstjärnor. Alla fyra, ingen stjärna får glömmas. Hon skrattar varje gång hon ser mina kransar på ytterdörrarna. Har satt fast en clementin i varje. Very strange enligt Mira. Pussas gör hon också till höger och vänster, men bara om hon själv vill. Söt.